Har precis vaknat upp ur en dröm som jag nu ska skriva ner.
Eftersom jag har drömt halva av den innan så kom jag på att det kan vara lite intressant
att minnas den igen nu när den är så färsk.

OBS. varnar känliga läsare för lång text, något tråkig och lite osammanhängande.

Här börjar den:
Ester, jag och en annan vän (möjligtvis Becca Broberg eller Noomi) åkte till Vara.
Rebecca/Noomi sa att det fanns ett jättehäftigt ställe där man kunde
kolla på som ett fyrverkeri. När  vi kom fram så var vi först tvugna att åka något slags
fordon i en tunnel för att komma in till själva stället.
Jag har för mig att det kostade 60:- spänn för både mig och Ester
så hon som hade fått med oss dit sa att hon kunde betala.

Nu står vi och tittar ut mot en liten hamn med skog och himmel runtom,
helt tom på båtar. Inifrån ett skjul kommer sedan ett antal bilar åkandes ut.
Spännande musik sätts igång och bilarna börjar köra runt på sjön
och skjuta upp fyrverkerier ut i luften.

Allt detta tyckte vi var awesome.
Becca/Noomi sa att nästa nummer skulle vara bland det coolaste vi sett...
nu skulle dom använda sig av riktiga bomber m.m! Lite oroligt stod jag
och Ester kvar på våra platser. Eller ja...Ester var väldigt orolig och jag
försökte låtsas som att jag tyckte det var skittufft. Bilarna kom.

Bomber och farliga raketer skjöts upp i luften och föll ner nära oss.
Det var som att frivilligt springa runt och vara måltavla i ett krig.
Det hela började spåra ur, men till slut så tog föreställningen ändå slut och
vi skulle in igen genom tunneln.

Becca/Noomi kom på något sätt ut före oss. Så vi kom först inte ut.
Det var en betongvägg mellan utgången och naturen.
Men smart som jag är så försökte jag dra vagnen tillbaka med mina starka armar.
Så som tur var så kom vi ut igen.

Nu kommer delen av drömmen som jag upplevt förut.

Vi åker vidare till en större stad och ska in på ett slags museum.
Jag har varit på muséet innan och vet att jag tycker att det är obehagligt där.
De som jobbar där såg ut som uteliggare och spådamer.
Men muséet är gratis att gå in i så det är väl lika bra att gå in igen.
Det är ju ganska häftigt med hemska statyer uppradade och istället för ögon
har stora diamanter i ögonhålorna. Och en annan var en gammal tant som
satt lite ihopträngt. Hon såg inte så verklig ut...men hennes ögon...
kollade man ens in en sekund i dem så blev man illamående.

Någon utbrast...
- Alltså detta kommer jag drömma om inatt. Det är ju skitäckligt alltihop!

Det fanns flera sådana här statyer, målningar med. De var lika obehagliga.
Men jag ville gilla dem så mycket så jag tvingade mig att kolla...de var så fina trots allt.
När jag till slut mår så illa att jag inte kan stanna kvar inne så ser jag
min moster Lisbeth springa ut. Jag ropar efter henne men hon sa något skarpt tillbaka
om att jag inte skulle följa efter. Jag följer såklart efter ändå eftersom jag så gärna
skulle vilja ha skjuts hem. Jag ropar en gång till. Hon vänder sig om.
En ciggarett i handen?

"Den smakar konstig metall och tjära, jag vet inte vad det är"

Hela ciggen var upprökt, förutom mittenpartiet, för den hade klarat sig men var väldigt platt.
Och askan vägrade falla av, som att det var en ståltråd som höll fast allting.
Jag har ingen aning om varför jag såg hela den här bilden framför mig..

Iallafall så frågar jag efter skjuts men Lisbeth försöker snällt men snabbt säga
att det inte passar sig så bra. Det syndes på henne att hon inte mådde bra,
så jag sa att jag förstod och vände istället om. Detta minns jag inte så väl,
men det är här ute de flesta anställda var ute, eftersom de var uteliggare.
En dam som hade följt mig med blicken nästan hela vistelsen var utanför sitt lilla ställe och kollade.
Jag hade iallafall bestämt mig för att försöka få tag på de andra nu för att få dem att vilja åka hem.
Allting är suddigt.

Nästa delen av drömmen sitter jag hemma i lägenheten. Madde, Jonathan, Eve och Viktor var på besök.
Jag försökte gång på gång berätta om min upplevelse men de verkade inte så intresserade.
Till slut hade jag iallafall kommit till slutet av drömmen när Jonathan utbrast...
-Hallå, varför hälsade du inte på mig. Min skola ligger ju alldeles bredvid!!!

Sedan vaknade jag upp.
Startade tvn för att kolla om någon kanal visade vad klockan var.
Gick på toaletten. Klockan var några minuter i 6.
Jag har sovit i två timmar..
Hittade en sallad syrran hade med sig från jobbet. Lite kvar.
Jag äter upp den medans jag startar datorn. Kollar facebook.
Lite bloggar. Och börjar skriva på den här berättelsen.