jag och isabella var ute på isen i förrgår kväll.
det är så härligt. för vi är helt själva. det finns inga folk här.
inte ens på dagen. bara moster och andra släktingar.
hur mysigt är inte det.

det är jobbigt att man oftast börjar uppskatta saker när
man inte har tillgång till dem.
fast det vore jobbigt om det vore tvärtom med.

kållandsö är jättemysigt. det har jag ioförsig aldrig tyckt annat.
men det är mycket bättre än jag minns, när jag bodde här.

fast det värsta är att jag inte förstod att jag borde ha uppskattat
mamma och pappa mer. för dom är ju helt underbara.
tur att jag flyttade till uppsala, så att jag förstod det.